Nu börjar det närma sig...jag har väntat på denna dag länge..på lördag åker vi..till Tuna-Hästberg gruva och ska genomföra diverse olika aktiviteter under marken och övernattning. -Nice!!

Om Tuna Hästberg
Tuna-Hästbergs gruva är en sedan 1968 nedlagd järnmalmsgruva vid samhället Tuna-Hästberg i Dalarnas län, ca 25 km söder om Borlänge och 25 km norr om Ludvika. Gruvverksamheten i Tuna-Hästberg har förekommit från 1400-talet. Numera (2011) finns guidad besöksverksamhet "Äventyrsgruvan Tuna Hästberg" i den gamla gruvan.

Eventet
Vi samlas lördagen den 18:e feb. kl. 10.00 för att göra en kort genomgång och utdelning av klätterselar och säkerhetsutrustning (ta gärna med er egen utrustning som ni är bekant med) innan vi tillsammans i 2 grupper tar oss ner i gruvan. Varje grupp kan innehålla 8-15 personer + 2 guider. Sovsäckar, ryggsäckar/väskor och matsäckar tas ner via transporthissen i huvudschaktet. De två grupperna går in i gruvan via en alternativ ingång. Antingen en som är belägen några hundra meter in i skogen där man med hjälp av handrep tar sig in i gruvan. Eller en där man använder sig av sk "Via Ferrata" för att komma ner i gruvan.

Se gärna SVT's program från gruvan

http://www.youtube.com/watch?v=Q-PmRUkgyds&feature=player_embedded

I lördags var vi iväg och övade lite säkerhet vid berg eller rättare sagt vi övade på att på ett säkert sätt ta oss ner på repet med repellering och klättra upp längst repet med jumars eller prusikknutar. Sen övade vi också på att lämna ett säkerhetssystem och gå över till ett annat säkerhetssytem.

"Under det kalla krigets dagar uppfördes detta luftspaningstorn (flygspaningstorn) på Borensbergs-områdets bästa och högsta utsiktspunkt. Det sägs att tornet uppfördes under stort hemlighetsmakeri. Det är ingen tillfällighet att det placerades just här med en milsvid utsikt.

Tornet har sedan länge rasat ihop. Rester i form av fästen i berget och själva trätornet finns fortfarande."

Källa Geocaching.com

Det enda som fanns kvar av luftspaningstornet var några metallstag som satt fast i berget.

Bilden vetter åt väst och man kan skymta sjön Boren långt där borta..

Ida och Olle blev jättetrötta av att gå upp så högt..

Både igårkväll och idag har jag varit ute och geocachat. Igår hade jag barnen med mig ut i skogen och vi följde ett reflexspår straxt norr om Borensberg, reflexerna ledde oss djupare och djupare in i skogen tills vi möttes av ett träd som såg ut som en gubbe med väldigt stor näsa.

Idag löste jag och en arbetskamrat en klurig cach där koordinaterna till själva gömman hamnade någon knapp kilometer hemifrån. Så jag tog en promenad i mörkret och vipps, där fanns det en jättefin och välgjord gömma.

Jag vill inte avslöja för mycket här på bloggen eftersom jag har andra geocachande vänner som läser bloggen men inte har klurat ut gömställena ännu.

I helgen byggde vi en linbana hemma hos farmor & farfar på deras tomt. Det var betydligt tyngre än jag trodde att spänna upp linan och få det tillräckligt sträckt så att den inte slackade i marken när man kom åkande. Farfar hjälpte till och spänna upp repet med en spännbandskonstruktion.

 Vi hade fantastiskt roligt och Ida åkte massor av gånger, Olle och jag åkte ett par gånger. Ida fick känna hur jobbigt det var att hasa sig upp tillbaka på repet. -Jobbigt för magen.  

Filmen visar ett klipp där Ida kommer åkande.

Idag åkte vi en sväng till Åmmeberg och på vägen dit passade vi (jag, Ida, Olle, farmor & farfar) på att logga några geocach. Bland annat besökte vi Västerby storgruva, Kägelbanan i Åmmeberg och andra spännande ställen som farmor & farfar aldig varit vid tidigare, inte jag heller..

 
Grisarna låg i en halmbal och försökte ge varandra så mycket värme som möjligt denna kalla (-14grader) februarilördag.  

FTF står för Firts To Find d.v.s först att hitta och är ett utryck som man använder sig av inom geocaching om man är först att finna en nyutlagd gömma.
Idag följde jag och Olle med min svåger Mats och Anders ut på Salstern där det häromdagen släpptes 8st nya geocachar. Mats hade hittat 6st av dem tidigare i veckan och han hade då varit först med att finna dem så han ville så gärna även vara först på dessa, de två sista.
Så med bilen packad med ispik, isdubbar och isbroddar, snowracer, ficklampor, pannlampor och värmefiltar till Olle begav vi oss iväg taggade som tusan trots att det var -10 grader.
Vi körde så nära vi kunde med bilen för att slippa gå så långt i skogen, tanken var att vi skulle dra Olle i snowracern ute på isen men Olle hade så mycket spring i benen så han valde att gå själv. Förhållningsordern var att ingen fick gå om Mats eftersom det var han som hade ispiken och kontrollerade isen med jämna mellanrum.
Snön  ilade med vinden i våra ansikten och ljuset från pannlamporna blev mest ett jitter av snöflingor framför oss. Först gick vi till Kompisön och letade, där hittade Mats cachen rätt snart hängandes i en gran väl kamouflerad sen gick vi tillbaka och tog oss vidare mot Älgsundet. När vi var ute på isen hörde vi ett rejält isdånande brak, sådär som det kan låta ibland om isen. Det är ett rätt så mäktigt ljud.

Mats skriver våra namn i loggboken, på första raden FTF!!! I helgen kommer troligtvis många andra geocachare att besöka samma plats och logga sina namn.

Just nu när jag sitter och skriver detta meddelande klingade det till i min mailbox att det har släppt ytterligare två nya geocacher omkring Salstern. -Undra om Mats redan är iväg och loggar dem?

Vad underbart det var att se Olles min när jag sa till honom att blåsa så mycket mjölkbubblor han orkar.

-Får jag verkligen det?.....såg jag i hans blick..

-Ja, blås allt vad du orkar..