"Sista dansen spelad!
Wahlströms från Motala/Vadstena har nu avslutat sina drygta 20 år långa karriär på våra dansbandsscener i Sverige, i Brunnsparken i lördags den 14 januari avslutade de med en fantastisk kväll på alla sätt och vis!
1200 besökare kom och dansade, höll tal, lämnade blommor och presenter, applåderade och kramades... Underbart!"

Källa: http://www.wahlstroms.nu/

Pia och jag har nog följt åtminstone 15år av deras 20år och vi har nött många dansgolv tillsammans med deras underbart bra både bugg och foxtrottlåtar.

Det är synd att de slutar, de var blend de bättre dansbandsorkestrarna med bra takt och bra gung i sina låtar, men men de måste också få lyfta blicken och göra något annat.

-Lycka till är det enda jag kan säga....!

I lördags var det äntligen dags att återigen få användning av den mängd friluftsutrustning som annars bara ligger i förrådet och tar plats.

Med målet inställt på Hamravägens vändplats i Kärnskogen tillsammans 75% av familjen Edman och 50% av familjen Hedlund samt jag och Ida så var planerna att vi skulle sova i tältkåta och grilla, njuta av livet och bara tillbringa ett dygn ute i skogen tillsammans.

Straxt innan lördaglunch ändrade vi tältplatsplanen och bestämde oss för att tälta vid Kärnskogsmossens naturreservat och på Bergöns vändplan istället. Det finns mer saker att titta på och utforska där för barnen och så självklart närmare till en ologgad geocach.

Straxt efter kl14 hade det första och enda barnet redan hunnit trampa ner sig i en djup vattenpöl, som tur var var det Ida som trampade ner sig så vi åkte tillbaka till farmor & farfar och bytte kläder och farmor torkade kläderna och skorna och kom ut till oss med dem senare på kvällen.

Alla sju fick plats att sova i tältet. Vi eldade inte på natten, bara en stund innan vi gick och lade oss och på morgonen innan vi fick upp.

Barnen njöt av värmen och sina godispåsar..

Peter bjöd på varm saftsoppa som var uppskattat av alla.

På söndagsmorgonen var det dags för lite värmande dryck innan vi krånglade oss ur sovsäckarna och klädde på oss för att tända en större eld utanför att laga frukost över. Till frukost blev det varm o'boy, nybakade scones och annat gott.

Tänk om man hade det så här när man har det som sämst...   

I lördags var vi hos farmor & farfar för att leta efter en adventsgran samt märka upp en gran som vi sedan ska ha som julgran inne. Det är inte lätt att hitta sig en egen gran i skogen.. det finns massor av granar och vi gick längre och längre in i skogen för att finns just den där rätta granen. Till slut hittade vi 5 granar varav 1st tog vi med oss hem och ska ha som adventsgran medan de andra fyra får vi ta en titt på senare ju nämre jul vi kommer.

Jag passade på att redigera en bild på Olle..

Senast det var fullmåne försökte jag fånga den på bild med mitt 70-210mm zoomobjektiv, det gick väl sisådär bra..

Visst kan man se att det är månen men inte mer..

Min kompis Mange har fått låna ett riktigt Skywatcher-teleskåp och så fort det blir stjärnklart så ska vi ut i mörkret och titta på universum.

Men så länge håll till godo med denna bild:

Då äntligen kom lördagen den 12 november som vi har väntat på länge för att få åka ut i skogen och sova i vindskydd. Många tycker att man är aningens vrickad som ger sig ut i novemberrusket för att sova i vindskydd, frivilligt.. Men jag kan tala om att vi var 7st vrickade personer varav 3 barn "tjejer" och vi hade en kanontrevlig om än lite dimmig novemberkväll/natt.

Fullpackade med prylar, mat och utrustning för att kunna trivas och hålla oss varma kom vi fram till Stigsjölägret. Peter och Lovisa hade redan anlänt och hunnit tända en brasa och Peter hade "pimpat" helat stället med neonlysande stavar i olika färget och hängt upp i träden. Det såg lite magiskt ut när vi anlände.

'

Väl på plats så bjöds det på varm glögg och pepparkakor.

När man är ute i skogen så här handlar stor del av tiden om att laga och äta god mat.  Mange brukar alltid överraska med något kulinariskt och mycket riktigt han gjorde en potatisgratäng över elden i ett folieknytte. Ida och jag grillade revbenspjäll och stekte potatisbollar.

Tjejerna gjorde en egen brasa och hade jättekul.

När vi hade ätit och var lagom mätta var det dags för kvällens första aktivitet, skattjakt och följa reflexer, "Med spången i ryggen, följ ugglans orangea spår till ände av stock", när väl barnen kom på var de skulle börja leta/lysa och när de fick syn på ugglan sen var jakten igång. Själva skatten som låg vid stockens ände var ett paket med rispapper-varmluftsballonger.

Vi släppte iväg 10st ballonger upp över sjön, fantastiskt mysigt och lite mystiskt. En ballong fastnade i en björk.

Kvällen gick och det blev dags att grypa ner i sovsäckarna. Ida, jag och Mange sov i vindskyddet de andra sov i tält

trots att det fanns gott om plats även för dem i vindskyddet. När vi gick och lade oss var det omkring noll grader men med regäla sovsäckar (ida och jag hade till och med varsina två sovsäckar, vi trädde den en över den andra) och mössa på huvudet blev det varmt och skönt. Jag vaknade mitt i natten och hade värmeslag, jag var helt sjösvett och var tvungen att öppna upp för att släppa in lite kalluft.

Vi vaknade omkring kl08:30 och låg och drog oss till kl09:00. Peter tände upp brasan , sen blev det dags för frukost.

Till frukost blev det stekt franska med knäckt ägg i. (ta en vanlig franskaskiva och gör ett hål i t.ex genom att vända upp och ner på ett glas och tryck ut, knäck ett ägg i hålet och vändstek i pannan tills ägget är klart)

Peter hade en gjutgärnssmörgåsgrill avsedd för öppen eld så han gjorde varma mackor.

Till sist gick vi på lite upptäcksfärd på ön.

Summerat så var det en kanontrevlig övernattning med mycket god mat, skratt och mys. Jag ser redan fram emot nästa övernattningstillfälle som redan idag är halft om halft inplanerat. Antingen blir det sjönnabosjöns vindskydd eller kanske Peters tältkåta, vem vet... Vi väntar bara på att snön ska lägga sig..och jag ska nog införskaffa ett nytt liggunderlag (man kan aldrig får för mycket friluftsprylar  ) 

För ett par veckor sedan började vår ros på framsidan att blomma igen och idag var det jättefina blommor som nattfrosten jo för sig håller på att sätta stop för.

Vilken enorm dimma vi har haft i ett par dagar med minusgrader på kvällarna och nätterna. Vädret har sin charm och vilka fina vyer det kan bli av lite dimma, svårigheten är att lyckas fånga dem på bild.

Baksidan av huset.

Idag just nu är det den elfte november tvåtusenelva och klockan är elva minuter över elva d.v.s 111111 11:11. Detta kommer bara inträffa en gång i livet.

Många städer har olika events och samlingar för att fira just detta, i Linköping träffas hundratals personer i trädgårdsföreningen, många personer gifter sig idag av just den anledningen och de barn som föds får sitt livs personnummer 20111111.